Taipei update

ja ja ja, jag vet ... är bedrövligt långt mellan uppdateringarna här på bloggen. Vågar inte utlova bättring men kommer i alla fall att försöka vara lite mer frekvent.

Tänkte passa på att skriva om vårt senaste äventyr i Asien! Denna gång i form av en hockeyturnering på ett så udda ställe som TaiPei (Taiwan). Jag slutar aldrig förundras över att hockey verkligen slagit rot i tropiska länder och det känns overkligt att gå från arenorna, där man just frusit som en hund, ut i fuktig värme och sedan relaxa vid poolen.

Turneringen var strulig och organisationen funkade inte alls. För er som känner mig kommer det inte som någon nyhet att domare sällan gör något bra i mina ögon men nu har jag upplevt de två sämsta någonsin! ... på RIKTIGT! Tänker inte ens gå in mer på ämnet eftersom jag då kommer att frossa i diverse svordomar och allmänna fördömanden. Organisationen då, ja den var lite "rostig" kan man säga. Thunderbirds kom, som alltid, väl förberedda och med tre ställ (svart, vitt och ett gult). Kravet var minst två ställ men detta hade flera lag lyckats missa vilket i sin tur ledde till att vi, som hade följt instruktionerna, med oerhört kort varsel fick byta om på våra killar. Irriterade tränare? JA! Klimax kom när vi fick packa våra egna "goodie bags" för att överhuvudtaget få några ... only in Asia :)

Annars är det vansinnigt kul och berikande att resa med Thunderbirdsfamiljen! Vi har många härliga vänner genom hockeyn här i Kina och att spendera nästan en vecka tillsammans är fantastiskt kul. Några nya familjer har tillkommit och de ska vi ta hand om på bästa sätt. Detta var också första gången vi reste på en turnering utan familjen Lee och familjen Bradley vilket kändes konstigt. Saknar dem oerhört!

Spelmässigt var det minst sagt en lärorik upplevelse. Laget är, som sagt, nytt även om några spelare från förra året är kvar. Ben, Cormick, Malte, Viggo, Max och Dylan får stå för "rutinen" på isen. I båset är jag och Dave nya tränare och där för Magnus och Erik stå för rutinen. Vi ska också tänka på att U10 innebär helt nya utmaningar för våra killar än U8. Förra året kunde killarna göra lite som de ville med motståndarna men nu är det betydligt tuffare! Motståndet är större, starkare och snabbare vilket inte minst Viggo fick känna på! En sak som jag dock aldrig kommer att vänja mig vid är att många asiatiska lag fuskar något enormt med ålder på spelare i laget. Detta är väldigt vanligt och man blir frustrerad intill vansinnets gräns! Om man ska se något positivt i detta är det i så fall att våra killar får en grym utbildning genom att möta dessa bjässar.

Vad som väntar härnäst vet jag inte i skrivande stund men vi har många alternativ under hösten och kommande vår. Bland annat pratas det om en turnering i Thailand och en i Singapore! Självklart kommer vi också att återvända till Hongkong Hockey 5´s!

Okej, det var allt för nu. Avslutar med att slänga upp lite bilder från Taipei!

Glada ungar på "Urban Adventure" när vi gick till Taipei 101

Helt okej utsikt från Taipei 101

Museum

Taipei Arena där turneringen spelades

Mäktig byggnad! Taipei 101 mäter 508 m!

Long time, no see! (långt om lärdomar)

Herrejisses vad tiden går! Inser att det är alldeles för dåligt med skrivandet här, ska försöka bättra mig...

Den senaste tiden, egentligen hela våren, har varit en tid som verkligen på djupet förändrat min syn på många saker och mitt sätt att tänka, fungera och agera. För att ge den fullständiga bilden behöver vi sitta ner med mer än en flaska vin och filosofera, det kommer att ta tid. Tänkte istället försöka mig på en pocketversion för den intresserade.

Vad är det som hänt? Jag har helt enkelt fått nya perspektiv. Globalitet är helt plötsligt inte något jag läser om i DN utan det är på riktigt! Jag är mitt i detta och Sverige är inte längre den plattform jag utgår ifrån, svenskar är inte längre de jag oftast interagerar med och det svenska jag förhåller mig till är inte längre det självklart bästa. Det är mer omtumlande än man kan tro att komma till den insikten. Visst har vi det bra i Sverige men det där med "mellanmjölk" blir mer och mer påtagligt irriterande.

Å andra sidan, Kina är ingen picknick heller! Jag ser människor som är obeskrivligt fattiga genom fönstret på min bil när jag åker till kontoret eller på väg till någon flott middag. Rättvist? Knappast! Jag ser också hur flertalet av dessa fattiga människor är alldeles fantastiskt lyckliga i det vi skulle kalla misär. Flera gånger har det slagit mig hur de skrattar och ler och, på något sätt, ändå har det bra. Fantastiskt på många sätt, trots att det inramas av bedrövelse i en svensks ögon.

För ett par veckor sedan åkte jag genom Qiqian He, ett område där fattigdomen är ytterst påtaglig, nära Volvos anläggning i Jiading. Jag satt och funderade över sånt som chefer ofta måste fundera på, och lika ofta blir uppslukade i, d.v.s sånt som vi kallar problem i form av hur mycket eller lite pengar vi ska spendera på en viss sak eller liknande ... Mina tankar avbryts av ett ihärdigt tutande från en lastbil bakom oss i den kö som bildats. Det är en solig och varm dag. Utanför ser jag en mormor (eller farmor) som leker med sitt barnbarn. De ler, de skrattar, de busar med vad som verkar vara en herrelös hund. Leendena smittar och jag sitter snart själv och ler när jag ser dem. De bryter upp leken och går hem ... hemmet ligger ytterligare ett femtiotal meter fram längs gatan och utgörs av ett skjul! Detta blev en väckarklocka av rang kan man säga. Hur många känner jag inte som sitter i en fin villa, har en eller flera fina bilar, ett "bra liv" helt enkelt men som ändå finner tid att klaga, att älta, att vara avundsjuka och så vidare ... medan den här familjen, som på ytan inte har något alls, bara njuter av att ha varandra och att ha kul. Detta kastade om korten en hel del för mig och hela dagen var ett långt mys :)

Vad har vi att lära av ovanstående? Jag vet inte, det är förmodligen olika för alla beroende på var man är i livet. Jag lärde mig i alla fall att vara tacksam för det jag har och försöka vara mindre gnällig.

Våren har även bestått av många fantastiska resor i hockeyns tecken! Vi har varit i Nanjing, Sydkorea och Hongkong tillsammans med några av de mest fantastiska människor jag någonsin haft förmånen att lära känna. Vi har haft så många framgångar på isen, kul vid sidan av och funnit vänner för livet! Tyvärr har vissa av dessa vänner, av olika anledningar, nu lämnat Shanghai vilket också blivit något som man helt plötsligt är van vid. Både för oss vuxna och för våra barn är livet som expat fyllt av avsked men samtidigt minst lika många nya vänner som tillkommer. Det är ibland inte helt lätt att förhålla sig till denna omsättning men nödvändigt att lyckas med.

Det mest smärtsamma avskedet var utan tvekan när den fantastiska Lee-familjen flyttade tillbaka till Canada. Otroligt jobbigt på många sätt och det var så många avsked i ett: Den sista träningen, sista ispasset, sista middagen, sista festen och så vidare. Joey har fungerat som en mentor i hockeysammanhang och som en fantastisk vän vid sidan av hockeyn. Meredith var klubbens ankare och även hon en fantastisk vän. Matthew är en av mina, fysiskt sett, minsta vänner men en av de största i personlighet och hjärta. Owen likaså, även om han är något större fysiskt :)

Malte, Owen, Viggo och Matthew

Andra som lämnat ett stort hål är Matt Bradley med familj, John Gallagher med familj och sist men definitivt inte minst den härliga familjen Kuhl. Cornelius, äldste sonen i familjen, var Maltes och Viggos första vän när vi flyttade hit. Han har blivit viktig för dem och de för honom. Signe och Christian är också väldigt goda vänner till oss och vi kommer att sakna dem. Som tur är flyttade de inte längre än till Singapore så där har vi redan bokat in oss på ett besök :)

Mmm, sammataget mycket förändringar och omställningar. Inte konstigt att man själv förändras och jag tror/tycker att jag växer som person. Hela äventyret i österled får min härliga familj att bli härligare, större och starkare på många sätt. Detta är en ynnest även under de tider då man tycker att det är lite tufft och krångligt. Man behöver "bara" ta lärdom och intryck av vad man ser, hör och känner så inser man att man har det grymt bra. Man ska inte nedlåta sig till att tycka synd om sig själv när man nyss sett en utfattig familj leva livet, själsligt åtminstone!

Okej, det var som sagt ett tag sen jag skrev så detta kanske blev lite långt. Var tvungen att få ur mig ett och annat bara :)

Säger så ....

Travelling man!

April och maj är omtumlande månader i den mest positiva bemärkelse! Vi har min brorson, Sebastian, och hans flickvän Nathalie på besök vilket vi verkligen sett fram emot. Jättekul att ha dem här!

På hockeyfronten har vi hunnit med att utöka Thunderbirds undefeated streak till 22 matcher! De senaste segrarna inkasserade pojkarna i Seoul, Korea och det var minst sagt en härlig resa. Kalasväder och grymt bra hockey i gott sällskap gjorde detta till något utöver det vanliga. Nu väntar Asiens största turnering i Hongkong 1-5 maj och däremellan ska jag hem till Sverige på tjänsteresa. När jag kommer tillbaka till Shanghai har jag med mig en väldigt efterlängtad farmor som hänger hos oss under några veckor!

Måste skriva ett par rader om den fantastiska "familj" som är Thunderbirds! Det har varit en upplevelse och en ynnest att få lära känna alla dessa härliga ungar (med tillhörande föräldrar) och det har verkligen underlättat för oss att komma in i det hela här borta. De tidiga morgnarna, resorna och andra sociala aktiviteter är höjdpunkter i kalender och det gör, nästan i alla fall, att smärtan i plånboken inte känns så brutal :)

Längtan är bra grejer :)

Jahapp, då var det snart dags att gå in i Drakens år här i Kina. Man har märkt en viss eskalering och de normala raketskjutandet övergår mer och mer till ett konstant smatter i bakgrunden. Folk reser som tokiga och vägnät, tågnät och flygtrafik är hårt belastade.

Mitt i detta ska vi till Thailand på gottesemester! Maja och barnen åkte redan i onsdags medan jag stannat här i Shanghai för att jobba. Under de här dagarna har jag upptäckt det fina i att längta! Att inte ha barnen eller Maja nära hela tiden är inte enbart jobbigt utan mer "sporrande" eller hur man nu ska uttrycka det. Det känns lite som att man laddar känslodepåerna då man har mer tid till eftertanke och det kommer att bli ett kramkalas av sällan skådat slag när jag kommer ut till "vår" ö :)

Annars tuggar det på med jobb och annat. Har haft en bra vecka med kollegor från Sverige på besök. Vi har fått ruskigt mycket uträttat och det är alltid kul med besök!

Håller också som bäst på att planera för tjänsteresa veckorna 16 och 17. Det ser ut att bli ett späckat schema och jag ser verkligen fram emot detta. Bland annat ska jag prata om mina upplevelser hittills, visa bilder, prata om kulturkrockar, fallgropar och annat trevligt inför mina kollegor på hemmafronten. Kommer även att hinna med att besöka min svågers mässa någon av dagarna! 

Näpp, nu blir det film innan John Blund kommer med gruset. I afton blir det "Green Zone" och före det har jag sett ett par avsnitt av "The Unit" ... mycket pangpang alltså när jag själv chefar över TV:n :)

Ha det gott! Hörs!

Bredband ...

Jaha, då gick det tillslut inte längre. Vad? Jo, det funkar helt enkelt inte att ha ett "bredband" som är långsammare än kafka+sirap ... och det innebär att det är dags att ge sig ut för att inhandla nytt... 


Med tanke på hur svårt det är att ens hitta en av de ca 60 butiker kedjan har här i Shanghai lär det säkert inte vara någon picknick att beställa, installera och hantera bredbandet heller... förutspår ett tjugotal stämplar också :)


Återkommer om detta, säger så ... :)

Ett päron till farsa firar jul...

Både julfirande och europaresa i ett svep stod på agendan för the Kedéns. Några dagar före jul lämnade vi Shanghai för att äntligen träffa släkt och vänner hemma i Sverige igen. Att vi inte setts på ett tag var ganska tydligt då vi helt plötsligt satt med en full kalender ... middag här, fika där, fest och mys ... allt flöt ihop på ett mycket skönt och osvenskt sätt :)

Första halvan av resan var vi i Lidköping där vi sov hos min kära syster och hennes familj. Barnen sov hos farmor vilket hon bestämt redan innan vi flyttade från Sverige. I allt väsentligt ägnades tiden åt att hinna hälsa på hos alla vi hann med och att fördela "barntiden" något sånär rättvist mellan alla. Det hela försvårades under de första dagarna då jetlaggen tog ut sin rätt och det kändes som att man gick omkring i sirap, det gick inte fort om man säger så...  

På juldagen reste vi vidare till Karlskoga för att göra om samma procedur som i Lidköping. Skillnaden var att vi hade lite färre att besöka och det var såklart skönt. Tur var väl det eftersom våra hyresgäster gav oss en härlig julklapp i form av att de sa upp sitt kontrakt ... det var bara att börja jobba med detta vilket störde julefriden något. Det hela löste sig på bästa sätt och 1/4 flyttar en ny familj in i vår del av paradiset (Stenhammar för den oinvigde).

En knivskarp iakttagelse: Vi hade precis ingen snö när vi ville ha snö massor när vi absolut inte vill ha den! Hela julhelgen och nyårshelgen likaså var totalt befriade från vit nederbörd. När vi skulle sätta oss i bilen från Karlskoga snöade det sjukt mycket vilket såklart sinkade oss ... men det var bara början. Den 2/1 skulle vi flyga hem till Shanghai igen och då passar såklart vädergudarna på att krångla till det ordentligt. Resan inleds med att vi är en halvtimma sena från Landvetter p.g.a. snöoväder i Helsingfors. Väl framme i vårt östra grannland taxar planet in till gate 18 (så långt västerut man kan komma på flygplatsen) och vår nästa flight boardar på gate 37 (så långt österut man kan komma)... lätt att hålla sig för skratt när samtliga familjemedlemmar förutom Alma och undertecknad behövde uppsöka toalett mitt i snabbmarschen! Okej, efter denna pulshöjare kom vi så fram till gate 37 och ställde oss i kö. Efter ca en halvtimma(!!!!) släpptes vi ombord ... bedrövligt! Lika bedrövligt är det att man släppte ombord oss trots att man förutsåg förseningar av guds nåde. Efter inte mindre än TVÅ avisningar och två och en halv timmas väntan lyfte vi äntligen. 

En skön sak med resan kom ur Viggos mun: "Pappa, det är ju hur coolt som helst att ha två hemländer". Känns grymt bra att han har den inställningen! Lilla Alma saknade alla därhemma enormt mycket och hade svårt att sova efter resan men det är väl så det ska vara? :)

S N Ö ! ! ! !

tick tock tick tock tick tock ...

klockan går som en elvisp när man har roligt, dubbelt så fort när man dessutom väntar på något roligt! 

En mysig helg avslutades med en mycket trevlig bjudning för att fira en  bra säsong (undefeated) och det var klackarna i taket över det givetvis. Samtidigt var det lite vemodigt eftersom vi också sa adjö till två familjer som varit engagerade i Shanghai Thunderbirds (Almis och Gilligans), t.o.m. stenhårde coach Joey var alldeles tårögd och talade med sprucken röst... Det är dock en del av expatlivet och det är "bara att gilla läget", vänner kommer och går och så länge man kan se det som berikande bygger man ju egentligen bara fler och fler relationer vilket i grunden måste vara positivt, eller?

Lördag: Hockey! Playoff #2 där Viggos lag, Whites, vann med 7-1! Malte var inte glad (understatement). Därefter lek och bus såklart, Malte och Viggo hade dessutom en tennisturnering som ordnades där vi bor. Superkul och de har verkligen en fantastisk inspiratör till ledare och ansvarig för tennisprogrammet! 

Söndag: Hockey igen! Playoff #3 där Whites återigen vann och tog hem hela House League! Samma siffror och Malte var VERKLIGEN INTE glad :) Som grädde på moset såg vi de första skarpa hockeyskadorna! Först var det Viggo och Owen Lee som tokproppade varandra (inte meningen) och blev liggande. För Owen var det slutspelat eftersom han såg fem fingrar när Mrs Shelly höll upp en ... omg! Viggo reste sig efter en stund och lyckades skaka av sig det men han kommer nog att få en öm hals (whiplash) om något dygn. Trist och olyckligt men sånt som händer. Han verkar dock inte ha tagit någon större skada eftersom han gjorde ytterligare två mål efter smällen!

Allt som allt en mysig helg med massor av skoj saker att göra för de små! Vi vuxna hänger mest med känns det som emellanåt :) 

Nu räknar jag dagar, timmar och minuter! Snart dags för hemresa och det ska bli superkul att träffa familj och vänner igen! Det är många vi saknar något enormt här borta så det blir en välbehövlig påfyllning på det sociala kontot :)

Okej, det var det hela for now, säger så!